ganasgalna

Pjuh tiden går undan här i paradiset.
I lördags började vi på allvar fundera på vårt nästa steg på semestern, vart skulle vi fara här näst?

Vi har haft en hel del tankar om att flyga från Trat till Koh Samui och sedan bege oss ut på paradisön Koh Tao. Men när vi väl skulle komma till skott hade flygpriserna stigit så pass och var så krångliga att det inte längre var ett alternativ.

Istället surfade vi fram en helt ny plan. Bege oss till det forna turisthaket Pattaya, som gick ner sig för x antal år sedan pga mycket Sexturism men som är på väg tillbaka vad vi har läst oss till.
Så efter en lugn dag på stranden igår där vi slipade lite mer på strandtennis-skillsen och bättrade på brännan försåg vi oss med varsin thailändska för en timmes thaimassage (underbart!) för cirka 50kr och gick sen och hämtade tvätten som vi lämnat in på morgonen. 2 kg tvättat och struket, cirka 35 kronor. VÄRT!

Idag var det alltså dags för förflyttning. Och det vart minsann en upplevelse med förflyttning från paradis till helvete till himmelrike.
Vi började med att få vänta på taxi vid hotellet enligt den obligatoriska thailändska kvarten (cirka 25 min). Därefter vansinnesfärd i öppen taxibil med väskor på taket (som när vi kom hit) till hamnen och färjan.

Där kom vi över biljett med färja samt minibuss till Pattaya (25 mil bort) för cirka 75 kronor vardera, lät ju asbra och turen skulle ta 3½ timme inkl färjan.
Efter en timmes väntan vid färjelägret på fastlandet trängde vi ihop med diverse andra svettiga turister i en minibuss och påbörjade resan.

Som vanligt var det en vansinnesfärd där man hela tiden bara hoppades på att få komma fram levande och i ett stycke.
Problemet var bara att taxibilen saknade vänster backspegel, vilket i sin tur gjorde att chaufförens sikt var minimal åt ena hållet då han inte såg nånting bakåt heller pga av all packning.
Sedermera fick han för sig att åka in på VARENDA verkstad han hittade längs vägen för att försöka hitta en ny. Droppen var när vi stannade på någon slags inhemsk market och han bara försvann i en halvtimme fastän han lovat oss ett stopp på max 10 min.

Efter detta var alla rejält less då vi inte ens efter nästan 3 timmar kommit till det första stoppet som var piren till Koh Samet där några skulle av.
Efter många om och men närmade vi oss Pattaya men där körde han in på ett hotell dit ingen skulle och eftersom han inte pratade ett enda ord engelska hade vi inte en aning om ifall vi skulle komma fram alls.

Lyckligtvis var vårt hotell nästa på tur och äntligen var vi framme, efter cirka 6½ timmes färd. Pust!
Som hotell här har vi bokat två nätter på Furama Hotel och lyxat till det med en Executive Suite. Suiten visade sig ligga på 18 våningen (av 38 förvisso) och är en komplett 2rummare. Vi har kök, ”vardagsrum” med matsalsbord, platt-tv, skrivbord och soffa. Stort badrum med badkar, badrockar, tofflor och RIKTIG toalett!! Sovrum med gigantisk säng, skrivbord, platt-tv och upplyst garderob. Sist men inte minst en värdsastor balkong (Mange uppskattar 12x4 m) med utsikt ut över havet och med de 2 (!) poolerna nedanför. Vi var i himlen!
För att ytterligare lyxa lite tog vi varsin dusch och beställde upp mat på rummet som vi njöt av till solnedgången på balkongen. Hur ska vi nånsin kunna bo någon annanstans!?

Hoppas ni inte snöar bort därhemma. Fixa lite vår istället!!
Stor kram från oss!


Hanna provade Fish Spa. Små fiskar som käkar på fötterna, kittlade nå överjävulskt i början ;)


Mange har funnit Hanna en ny hatt på en thai market


Backspegeln som inte fanns. (och vi förstår precis hur han blivit av med den!)


Vi körde om middagen på motorvägen. Mums med avgasrökt fisk!


Välkommen till vår nya lya.


Master bedroom,


Och lilla utsikten.