Ledigheten som försvann

Hade sett fram emot helgen hela veckan. Fredrik hade sagt ifrån till Stefan att jag inte fick jobba nåt mer för att jag knappt varit ledig. Hade inte tänkt så mycket på det men när han sa det så kom jag på att det ju stämde.
Så lördag morgon låg jag kvar i sängen och njöt av att kunna vakna, somna o vakna o inte behöva bry mig.

Tills telefonen ringer tio i nio.

Vår pistör Rolle undrar om jag inte vill jobba i liften eftersom de har sjuk personal. Jag kan ju som vanligt inte säga nej när jag inte tycker att jag har nåt bra skäl till det. Så det är bara att gå upp och äta frukost.
Sen står jag i stjärnliften och byglar folk mellan halv tio och fyra.

Liftvakt kan vara världens tråkigaste jobb. Det roligaste som man har att göra (och det enda man har att göra) är att ge folk byglar. Peter som jag jobbade med tyckte jag tröttade ut mig när jag byglade varenda gäst som kom, men jag kände bara att "va tusan, det är ju det enda jag har att göra".
Blev helt sjukt rastlös och uttråkad.
Framåt eftermiddagen kom Rolle förbi:

R: Är du ledig imorgon med?
H: Ja, imorgon är jag LEDIG.
R: Vad menar du?
H: Att jag behöver vara ledig imorgon.
R: Så jag kommer inte kunna övertala dig imorgonbitti ens?
H: Nej, jag måste verkligen få vila kroppen.
R: Okej, då får jag försöka hitta någon annan om vi fortfarande har ont om folk.

Jag lyckades säga nej! :) Var mycket nöjd.
Afterskiade lite med Hedvig och sen åkte vi hem och gjorde tacos med Tone av allas kylskåpsinnehåll. Blev mycket trevligt och efter att jag utklassat dem i Alias hämtade vi upp pojkarna och åkte till Eriksgården.
Där hade vi en sjukt rolig kväll med dans och massa vänner.

///Gany

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0