Ja, jag är väl fin i kanten

Efter förra inlägget tyckte min bror att jag var en tant...jag är väl det.

I Ramis sa Stor-Linus att han tyckte jag var fisförnäm för att jag var från Sthlm. Jag protesterade vilt, men kan nu tänka mig att vika mig en liiiiten liiiiiten smula.
Förra helgen var vi ju på landet. Jag höll på med mina små rabatter som vanligt. Det är ju liksom mitt kall därute.
Jag älskar verkligen att hålla på i trädgården. Det är hur kul o mysigt som helst och man ser resultat så himla fort! :) MEN...jag hatar att få skit under naglarna. Jordiga fingrar som blir så där torra ni vet så man bara vill lägga dom i ett vattenbad resten av dagen. Och den jävla jorden som sitter som berget under naglarna så det enda vettiga alternativet är att klippa av dem.
Så ja, jag är nog lite fisförnäm.

Men mina rabatter är ljuvliga! :)

///Gany

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0