Om det skulle brinna
Imorse väcktes jag av brandalarmet tjugo över tio. Det går igång ca en gång i veckan här så visst är man lite van redan.
Men läget är ändå lite speciellt här. Eftersom vi ligger så off så skulle det ta brandkåren mellan 45 minuter och en timme att komma hit om det verkligen skulle börja brinna. Det är med andra ord vi själva som kan rädda/släcka. När brandkåren väl skulle komma hit vid en brand, skulle stället brunnit ner redan.
Alltså, så fort brandalarmet går måste all personal klä på sig hyfsat varmt och snabbt bege sig till receptionen där brandtavlan finns. (Är det natt så är det farstun i personalboendet som gäller)
Därifrån delgeras sedan folk ut till olika uppgifter. Köket tar hand om släckning, Serveringen ska rädda/upplysa folk och repan ska delegera etc eftersom de har mest koll.
Imorse var det alltså bara att flyga upp ur sängen till det underbara brandljudet (det går genom märg och ben!) och trots att det till 99% chans var ett falskalarm var det bara att fort försöka hitta lite kläder och slänga på sig och sen ut och bort till repan.
Halvvägs dit fick vi veta att det var falskalarm och att det brutit ut i köket efter att Nils råkat bränna nåt. Så då var det bara att gå tillbaka och äta lite frulle.
Så knasigt det är ibland.
Men läget är ändå lite speciellt här. Eftersom vi ligger så off så skulle det ta brandkåren mellan 45 minuter och en timme att komma hit om det verkligen skulle börja brinna. Det är med andra ord vi själva som kan rädda/släcka. När brandkåren väl skulle komma hit vid en brand, skulle stället brunnit ner redan.
Alltså, så fort brandalarmet går måste all personal klä på sig hyfsat varmt och snabbt bege sig till receptionen där brandtavlan finns. (Är det natt så är det farstun i personalboendet som gäller)
Därifrån delgeras sedan folk ut till olika uppgifter. Köket tar hand om släckning, Serveringen ska rädda/upplysa folk och repan ska delegera etc eftersom de har mest koll.
Imorse var det alltså bara att flyga upp ur sängen till det underbara brandljudet (det går genom märg och ben!) och trots att det till 99% chans var ett falskalarm var det bara att fort försöka hitta lite kläder och slänga på sig och sen ut och bort till repan.
Halvvägs dit fick vi veta att det var falskalarm och att det brutit ut i köket efter att Nils råkat bränna nåt. Så då var det bara att gå tillbaka och äta lite frulle.
Så knasigt det är ibland.
Kommentarer
Trackback
