Hem ljuva Haukeliseter
Idag var så min sista lediga dag. Började faktiskt få lite sug efter o jobba, men ville såklart inte åka från Kirre. Men måste man så måste man.
Han och Andy körde mig iaf till Gol vid elva i förmiddags. Innan det hade min dator gått ut i strejk, stängt av sig och vägrat fungera. Så nedslagen av sprucken it-bubbla och påtvingat särbo-förhållande satte jag mig på tåget till Oslo. Tyckte dock att resan, som tog tre timmar, gick smidigt. Sov, lyssnade på musik, tittade ut, lyssnade på musik, åt en macka, sov, lyssnade på musik.
Väl i Oslo insåg jag att jag hade tre timmar att slå ihjäl innan bussen skulle gå och letade förgäves efter förvaringsboxar åt min ryggsäck. Hittade inga och beslöt mig för att träna bål o ben och ta med mig packningen på upptäcktsfärd.
Hade Karl Johann som mål, och behövde inte mer än gå utanför dörrarna på sentralstasjonen för att hitta den.
Strövade mellan H&Mar och Indiskor upp för en backe, gick in på Panduro för att se om jag inte behövde nåt pyssel, hittade inget och gick ut igen. Passerade ett skyfall och flydde in på H&M, köpte en svart mössa eftersom jag lyckats glömma kvar min i Sthlm. (man kan ändå inte ha för många mössor)
Kom ut i solsken och gick över ett krön. Och där var det. Oslos paradgata låg för mina fötter, solen sken, folk var fredagslyckliga och längst bort låg slottet!
Bestämde mig för att traska dit. Sagt och gjort, det tog inte alls lång tid och snart satt jag på en bänk i en park nedanför ett av Mette-Marits många fönster.
Jag slogs av vad praktiskt litet Oslo är. Längs Karl-Johan ligger inte bara slottet, alla butiker man vill ha, hotell, fina restauranger, uteställen och en mysig park utan även Nationaltheatret, Domstolen (tror ja det va) och något som skulle kunna vara Folketinget (Riksdagen). Smidigt att ha allt samlat.
Begav mig sedan tillbaks mot stationen, åt på McDonalds (blä!) och hade sedan 25 minuter till bussavgång. Hittade såklart oppbevaringsbokserne det sista jag gjorde, men nu vet jag ju till en annan gång...
När jag så kommer ner till Bussterminalen inser jag att bussen jag tänkt ta bara tar mig till Haukeli - 20 minuter för kort alltså. Blir helt less vid tanken på att behöva hänga på oslo bussterminal till kl 22.30 en fredagkväll men efter att ha ringt min kära chef och fått klartecken att någon ska hämta mig i Haukeli går jag på bussen.
Resan är riktigt trevlig, lyssnar på radio och ser mig omkring i landskapet utanför. Busschauffören är duktig och kör inte som en idiot för en gångs skull.
Väl i Åmot ska en mindre buss hämta oss sista tappra kämpar för att transportera oss sista biten. Duktigt nog är han en kvart sen och pratar dessutom i telefon 80% av resan vilket medför att han släpper på gasen.
Så i Haukeli en halvtimme försenat hämtar Vladi mig och kör mig genom snörusket hem till Haukeliseter.
Umgås, stämmer av jobb och tar ett glas vin i peisestuen innan sängen kallar (som jag f.ö. ännu inte tagit i besittning).
Natti!
Han och Andy körde mig iaf till Gol vid elva i förmiddags. Innan det hade min dator gått ut i strejk, stängt av sig och vägrat fungera. Så nedslagen av sprucken it-bubbla och påtvingat särbo-förhållande satte jag mig på tåget till Oslo. Tyckte dock att resan, som tog tre timmar, gick smidigt. Sov, lyssnade på musik, tittade ut, lyssnade på musik, åt en macka, sov, lyssnade på musik.
Väl i Oslo insåg jag att jag hade tre timmar att slå ihjäl innan bussen skulle gå och letade förgäves efter förvaringsboxar åt min ryggsäck. Hittade inga och beslöt mig för att träna bål o ben och ta med mig packningen på upptäcktsfärd.
Hade Karl Johann som mål, och behövde inte mer än gå utanför dörrarna på sentralstasjonen för att hitta den.
Strövade mellan H&Mar och Indiskor upp för en backe, gick in på Panduro för att se om jag inte behövde nåt pyssel, hittade inget och gick ut igen. Passerade ett skyfall och flydde in på H&M, köpte en svart mössa eftersom jag lyckats glömma kvar min i Sthlm. (man kan ändå inte ha för många mössor)
Kom ut i solsken och gick över ett krön. Och där var det. Oslos paradgata låg för mina fötter, solen sken, folk var fredagslyckliga och längst bort låg slottet!
Bestämde mig för att traska dit. Sagt och gjort, det tog inte alls lång tid och snart satt jag på en bänk i en park nedanför ett av Mette-Marits många fönster.
Jag slogs av vad praktiskt litet Oslo är. Längs Karl-Johan ligger inte bara slottet, alla butiker man vill ha, hotell, fina restauranger, uteställen och en mysig park utan även Nationaltheatret, Domstolen (tror ja det va) och något som skulle kunna vara Folketinget (Riksdagen). Smidigt att ha allt samlat.
Begav mig sedan tillbaks mot stationen, åt på McDonalds (blä!) och hade sedan 25 minuter till bussavgång. Hittade såklart oppbevaringsbokserne det sista jag gjorde, men nu vet jag ju till en annan gång...
När jag så kommer ner till Bussterminalen inser jag att bussen jag tänkt ta bara tar mig till Haukeli - 20 minuter för kort alltså. Blir helt less vid tanken på att behöva hänga på oslo bussterminal till kl 22.30 en fredagkväll men efter att ha ringt min kära chef och fått klartecken att någon ska hämta mig i Haukeli går jag på bussen.
Resan är riktigt trevlig, lyssnar på radio och ser mig omkring i landskapet utanför. Busschauffören är duktig och kör inte som en idiot för en gångs skull.
Väl i Åmot ska en mindre buss hämta oss sista tappra kämpar för att transportera oss sista biten. Duktigt nog är han en kvart sen och pratar dessutom i telefon 80% av resan vilket medför att han släpper på gasen.
Så i Haukeli en halvtimme försenat hämtar Vladi mig och kör mig genom snörusket hem till Haukeliseter.
Umgås, stämmer av jobb och tar ett glas vin i peisestuen innan sängen kallar (som jag f.ö. ännu inte tagit i besittning).
Natti!
Kommentarer
Trackback
