ganasgalna

Jag klarade det! Nu är jag faktiskt här. Resan gick bra och allting klaffade suveränt. Boendet är bättre än jag trodde men håller ändå ingen vidare standard. Tyvärr har vi inte heller något Internet vilket gör en mer handikappad och svårnådd såklart.

Inför första flyget igår talade jag om för flygvärdinnan att jag var rädd. Hon sa att hon skulle komma o kolla till mig men det tror jag hon glömde...

Turen gick i alla fall bra och landningen var nog den bästa jag varit med om, nånsin. Plötsligt var vi bara på marken. Gött!

När jag så "gått i land" på Gardemoen fick jag återigen gå igenom en säkerhetskontroll, helt i onödan, men jag hade gott om tid så det var lugnt. Tog en sväng på flygplatsen och kollade runt lite. Mitt plan hade inte fått nån gate än så jag satte mig bara utanför en i mitten för att vila lite. Och såklart var det min gate, mycket skönt!

På nästa flyg hade jag en supergullig flygvärdinna. Först sa hon till mig att gå in i cock-pit och hälsa på piloterna. Så jag stod o småsnacka lite med dem, men det försökte mest få mig att tro att det är coolare att åka skidor än att flyga.. Höll inte riktigt med.

Förstekaptenen sa i alla fall att detta skulle gå bra för han skulle va hemma över jul. Haha..

Sen kom flygvärdinnan lite titt som tätt o frågade hur jag mådde. Tycker ju egentligen bara att det är start och landning som är det riktigt jobbiga, men jag såg att hon satt o höll ett öga på mig då med.

Vi hade pyttelite turbulens inför landningen i Salzburg. Jag brydde mig egentligen inte så mycket om det för det var så pass lite mot vad jag varit med om förut, men hon kom till mig och höll en föreläsning om varför det blir turbulens och att man inte behöver vara rädd.

Väl framme i Österrike åkte vi buss till ankomsthallen. Där krockade man i princip med bagagebanden och jag väntade väl i max 5 minuter på mina väskor.

Sen gick jag rakt ut från flygplatsen och blev genast attackerad av tio taxichaffisar som tyckte att jag såg ut att behöva dem. Men jag frågade bara helt snällt var busstationen låg och det svarade lite muttrande. Bussen kom efter tre minuter och helt iskallt klev jag på utan att betala, för så hade minsann Carro och Mange gjort!

Tog väl 20 minuter till tågstationen och väl där träffade jag en svensk kille som var på väg till Bad Gastein så tillsammans listade vi ut var vi skulle köpa tågbiljett.

Tåget gick efter 45 minuter och tog 1½ timme. Framme i Zell am See tog jag en jättelik taxi upp till Kaprun. Chauffören var trevlig men vi hade lite svårt med kommunikationen. Dock kunde han minsann en del om Sverige. Han visste att Stockholm låg där, var inte säker på om Lillhammer hörde dit eller inte, kunde massa namn typ "Andersson, Pettersson och Isaksson" som han lärt sig inom fotbollen. Dessutom att vi har Anja Pärson och att Åre är en stor skidort så han fick klart godkänt!

Han körde mig fram till dörren och sen var det bara att knacka på. En liten tant öppnade och såg oförstående ut, men jag sa att jag skulle jobba för Thomas Kraus och nog skulle bo där och då trillade poletten ner. Hon visade mig vilken lägenhet jag skulle till och jag gick dit. Där inne väntade Nienke och Elsje (fråga mig inte hur det stavas) från Holland.

Ska så fort jag kan lägga upp bilder på vårt boende.

///Gany


Solnedgång från planet.


Om man behöver klippa sig när man väntar på tåget kan man det på Salzburg Hofbahnhof.


Fick en känsla av Öst-stat på tågstationen. Mycket skabbig!


Min nätta lilla packning :)